En grupp timmermän och byggnadsarbetare med verkmästare Axel Emanuel Pettersson i förgrunden, 1916.

Med gemensamma krafter byggs Stadshuset

Stadshuset byggdes med hjälp av hundratals arbetare och miljontals tegelstenar. Under Östbergs ledning förverkligades en vision i både arkitektur och hantverk.

Stadshuset är byggt mellan 1911–1923. När första spaden sattes i marken påbörjades också ett gigantiskt bygge med otroliga mängder arbetare igång. Bara grundläggningsarbetet var något av det mest komplicerade som gjorts i Sverige på den här tiden.

Med hjälp av dykare undersökte man botten under vattnet, eftersom det var tänkt att fundamentet så småningom skulle resa sig ur Riddarfjärdens vatten. Nästan hela Stadshuset är byggt på pålar ingjutna i armerade bottenplattor av betong, förutom själva tornet som var för tungt för att det skulle fungera. Där använde man istället kassuner och åtta enorma betongpelare som fick bära upp tornets hela tyngd på Kungsklippans förlängning under vattnet.

Åtta miljoner tegelstenar

Stadshuset är till största delen byggt av tegel och bruk. Teglet till Stadshuset är tillverkat av Lina tegelbruk i Södertälje. Totalt användes åtta miljoner tegelstenar till byggnaden, varav en miljon är handslagna. Storleken på tegelstenarna är densamma som i det gamla slottet Tre Kronor. Tegelstenarna väger nära 7 kilo styck.

Teglet anlände sjövägen på pråmar och lossades på kajen nedanför Stadshuset. För att forsla upp teglet bars det av tegelbärare. De bar teglet på ryggen i enkla träställningar – de starkaste och mest erfarna kunde ta upp till fjorton tegelstenar åt gången, det vill säga närmare 100 kilo.

Olika kompetenser

En mängd människor med olika kompetenser behövdes för att bygga Stadshuset. Ragnar Östberg var chefsarkitekten. Stadshuset är hans skapelse men till sin hjälp hade han en Stadshusnämnd och en granskningsnämnd som verkade under hela byggnadstiden. I dessa ingick bland annat andra arkitekter, byggchefer och stadsfullmäktigeledamöter.

Förutom Stadshusnämnden var konstruktörer, grundläggare, byggmästare, verkmästare, förmän, murare, timmermän och snickare involverade i Stadshuset grundläggningsarbete och konstruktion. Arkitekter, ingenjörer och kontrollanter arbetade på Stadshusets ritkontor under ledning av Östberg och massor av hantverkare arbetade för att förverkliga Östbergs vision av det nya Stadshuset. Dessutom bidrog skulptörer, stenhuggare, textilmakare och konstnärer av olika slag till in- och utvändig utsmyckning.

Byggplatsen som arbetsplats och ljudkuliss

Byggplatsen för Stadshuset var något alldeles särskilt – en livlig och högljudd värld mitt i en annars stillsam stad. På många sätt liknade den en medeltida byggnadshytta, där murare, smeder, hantverkare och konstnärer arbetade sida vid sida under ledning av Östberg, som själv höll sig i närheten för att fatta snabba beslut och låta byggnaden växa fram organiskt.

Medan resten av Stockholm i början av 1900-talet var påfallande tyst, genljöd arbetsplatsen av hammarslag, gnisslande skottkärror, rop mellan arbetare och ingenjörers överläggningar. Här knakade hisskranen under tunga laster och verkmästaren ropade order över den pulserande byggytan – ett ljudlandskap som skilde sig starkt från den i övrigt lugna staden, där bara någon enstaka bil, ryttare eller spårvagn då och då passerade längs Hantverkargatan.

Arbete pågår i modellverkstaden på Hantverkargatan under Stadshusbygget, 1915. Timmermän i arbete på hög höjd vid stadshusbygget, 1919. Tre plåtslagare på ett av taken vid Stadshusbygget, 1917. En man med mask för ansiktet blästrar Stadshusets ekportar, 1920-1921.

Uppdaterad