Stadshuset – en arkitektonisk skattkista

Stadshuset är en mycket säregen byggnad som inte kan beskrivas med hjälp av någon enskild arkitekturtradition. Byggnaden bär spår av inspiration från många olika håll och kontrasterna och överraskningarna är slående.

Nästan alla Stadshusets salar är väldigt olika varandra. Det är olika stil, material och uttryck som dominerar varje rum. Det var så Östberg ville ha det, han ville skapa dramatik mellan rummen. På en vandring genom huset ställs ljust mot mörkt, matt mot högblankt. Olika rumsformer följer på varandra, höga och låga, runda, ovala, rektangulära. Material som textil, mosaik, tegel, puts, glas, trä, sten, marmor blandas och rörelseriktningar bryts tvärt.

Bilder på Stadshuset

 

Klicka på en bild för att förstora (nytt fönster)

En lek med ljus och mönster i Blå hallen.
Olika material sida vid sida.

Ragnars arkitektoniska vision

Ragnar Östberg ville att Stadshuset skulle ha en stark historisk förankring och att interiören skulle skildra de olika stilepoker som Sverige genomgått. Byggnaden skulle vara ett stockholmarnas och svenskarnas hus där landets bästa möbelsnickare, kunnigaste ingenjörer och skickligaste hantverkare tillsammans skapat en byggnad som man stolt skulle kunna visa upp.

Det går att med den utgångspunkten säga att byggnaden är nationalromantisk, då den historiska förankringen var mycket betydelsefull för Östberg

Nationalromantiken

Det är genom nationalromantiken som de olika arkitektoniska stilarna i Stadshuset smälter samman och man kan säga att det är nationalromantiken som ”tillåter” att man blandar olika delar av arkitekturhistorien i samma byggnad. 

Själva inspirationen till nationalromantiken kom från England och ”Arts and Crafts”-rörelsen, en riktning inom konst och arkitektur opponerade sig emot det industriella och massframställning av industriprodukter. Istället ville man betona hantverket och skapa konstnärliga hållbara miljöer.

Stadshuset skulle spegla den svenska och stockholmska själen och historien. Överallt i huset finns bilder och statyer över personer och händelser som har varit viktiga för Sveriges och Stockholms historia. Östberg skrev bland annat att byggnaden skulle förankras i en tid ”då vår egen sol och våra gudar skina igenom”.

Swedish Grace

Nordisk tjugotalsklassicism, som i efterhand har kommit att kallas Swedish Grace, är den svenska varianten av art déco. Det är en stil som också syns i Stadshusets konst och arkitektur, kanske framför allt i Prinsens galleri.

Swedish Grace kan ses som en brygga mellan nationalromantiken och den nya tidens stramare arkitektur. Stilen är sval, elegant och balanserad. Man använder gärna geometriska former, pilastrar, kolonner och dyrbara tekniker som till exempel intarsia och gravyr. Inspirationen hämtades från klassiska antiken. Arkitekter och konstnärer eftersträvade ett allkonstverk, där byggnadens delar och inredning tillsammans bildade en konstnärlig helhet.

Andra arkitektoniska stilar som Östberg inspirerats av

Svensk medeltid (ca 1000–1520)
Härifrån kommer användningen av tegel, hantverksmässiga byggmetoder och byggnadshyttan – där hantverkare och konstnärer arbetade sida vid sida, precis som vid Stadshuset. Östberg såg Stockholm som en medeltida sjöstad, vilket syns i de många vattensymbolerna i byggnaden.

Italiensk arkitektur
Inspiration från romanska kyrkor, tidig renässans och bysantinsk arkitektur. Östberg reste i Italien och hämtade idéer därifrån, särskilt från Dogepalatset i Venedig. Gyllene Salen, tornet, pelargången och trappan i Blå hallen bär tydliga spår av italienskt inflytande.

Svensk renässans (ca 1520–1600)
Inspirerad av Vasaborgar som Vadstena, Kalmar och Gripsholm – tegelbyggda fästningar med torn och tinnar, som kombinerade försvar och boende. Utvecklades under Gustav Vasas tid.

Svensk barock (ca 1600–1715)
En pampig, dramatisk stil med inspiration från antiken. Svenska barockbyggnader som Drottningholm och Riddarhuset har pelare, kolonner och rika kontraster. Byggdes för att visa makt och skapa imponerande intryck.

Slottet Tre kronor var också en inspiration

En byggnad som var särskilt viktig för Östberg och Stadshuset var det gamla slottet Tre kronor. Det låg beläget där Kungliga slottet står i Gamla stan idag och var en stor inspirationskälla för Östberg när han ritade Stadshuset. 

Stadshusets tegel är inspirerat av slottet Tre kronor och andra medeltida byggnader. Teglet i Stadshuset är tillverkat av Lina tegelbruk i Södertälje, och totalt användes åtta miljoner tegelstenar. En miljon av dessa handslagna och det är de som använts på fasaderna. Storleken på tegelstenarna är densamma som i slottet Tre Kronor och varje tegelsten väger ungefär sju kilo. Genom att använda samma tegelstorlek och murförband som i det gamla kungliga slottet gav Östberg Stadshuset historisk tyngd och legitimitet.

Stadshusets torn är också en referens till slottet Tre Kronor, som hade ett stort torn med tre kronor på toppen. De tre kronorna på Stadshusets torn är vända mot Kungliga slottet, där slottet Tre Kronor en gång stod.

Arkitekturen och konsten hör ihop

Ragnar Östberg tillhörde den grupp som menade att arkitekturen och konsten hör ihop och att konsten ska vara en naturlig förlängning av arkitekturen. Inredningen i Stadshuset och dekorationer i och kring byggnaden är gjord av dåtidens stora namn inom konst och design, som till exempel Prins Eugen, Einar Forseth, Carl Malmsten, Maja Sjöström, Aron och Gustaf Sandberg, Axel Törneman, Sydney Gibson, Ernst Spolén, Melchior Wernstedt, Axel Wallert och Carl Eldh.

Uppdaterad