Ragnar Östberg – Stadshusets skapare

Ragnar Östberg - en av Sveriges mest ikoniska arkitekter.

Ragnar Östberg föddes i Stockholm 1866. Han studerade vid Kungliga Tekniska Högskolan och Kungliga Akademien för de Fria Konsterna. Under studietiden fick han resestipendier för att under totalt tre år resa i Europa och studera arkitektur på plats – ofta på cykel! Han fascinerades framför allt av italienska torgmiljöer, öppna gårdar och samspel mellan byggnadskroppar, något som senare fick stor betydelse för hans mest kända verk.

Från sina studier på olika platser i Sverige hämtade han inspiration från svensk barock, Vasaborgar och allmogegårdar i Dalarna.

Han vann en tävling

Genombrottet kom 1903 när han vann tävlingen om att rita Stockholms nya rådhus. Från början var det tänkt som en byggnad som både skulle rymma stadens politiska verksamhet och tingsrätten. Under tävlingen beslutade man dock att dela på dessa funktioner, och själva rådhuset ritades i stället av en av Östbergs nära vänner, Carl Westman.

När Östberg i stället kunde fokusera helt på att skapa en representativ byggnad för politik och fest, utvecklades projektet till det som i dag är Stockholms stadshus. Byggnaden blev inte bara en symbol för staden, utan också ett uttryck för Östbergs personlighet och sätt att arbeta. Han ställde höga krav både på sig själv och andra, och hans starka vilja att skapa något unikt och vackert gjorde processen lång och intensiv.

Byggmästare Östberg

Östberg var inte bara arkitekt – han var som gamla tiders katedralbyggare. Dagligen fanns han på byggplatsen där han följde varje moment och arbetade tätt tillsammans med hantverkarna. Han ändrade ritningar under processens gång, rev och byggde om delar som inte blev som han tänkt sig. Han gav konstnärer och stenhuggare stort utrymme så länge resultatet stämde med helhetsvisionen. Många upplevde arbetet med honom som krävande men också inspirerande. Flera vittnade om att både arkitekter och hantverkare ”tändes av arkitektens brinnande eld”.

Resultatet av Östbergs hårda arbete och dedikation blev en byggnad som förenade hantverk, monumentalitet och historiska referenser. Stockholms Stadshus invigdes 1923 och betraktades omedelbart som ett mästerverk både här i Sverige och kanske framför allt utomlands. En engelsk arkitekturkritiker skriver om Stadshuset att det ger exempel på Swedish grace, som sedan blir en benämning på den epoken och stilen.  Stadshuset är fortfarande idag ett av Stockholm och Sveriges mest ikoniska landmärken och en symbol för Östbergs livsverk.

Efter Stadshuset

Efter invigningen av Stadshuset 1923 hade man kunnat tro att Östberg skulle få en rad stora uppdrag, men verkligheten blev mer komplicerad. Den internationella arkitekturen svängde snabbt mot funktionalismen, och Östbergs historiserande och hantverksdrivna ideal hamnade i skuggan av en ny tidsanda. Vissa framstående uppdrag kom – bland annat Sjöhistoriska museet i nyklassicistisk stil – men i stor utsträckning hade han redan gjort sitt stora livsverk.

Östberg själv var medveten om det. Hans intensiva arbetsmetod, den konstnärliga totaliteten och kraven på kvalitet hade under tolv års byggtid tömt honom på kraft, men också gett Stockholm ett arkitektoniskt landmärke som fortsatt tala för honom långt efter hans död.

När han avled klämtade tornets stora klocka när kistan passerade, en sista hälsning från det verk där han en gång lämnat så mycket av sig själv.

 

Uppdaterad