Så fick vi ett stadshus

I början av 1900-talet, när Stadshuset planerades och byggdes, genomgick både världen och Stockholm stora förändringar. Sverige införde allmän och lika rösträtt, första världskriget skakade Europa och Stockholms gator fylldes av tät biltrafik. Samtidigt förändrades kulturen med jazzens genombrott, korta flapperklänningar och de första ljudfilmerna på biograferna.

Stockholm expanderade snabbt, och stadens verksamheter behövde större lokaler. Stadsfullmäktige flyttade runt mellan provisoriska lokaler och domstolarna var trångbodda. Den starka ekonomin vid sekelskiftet gjorde det möjligt att satsa på monumentala byggnadsprojekt. Staden beslutade sig därför för att bygga ett nytt rådhus i Stockholm, där både rådsrätten och stadsfullmäktige skulle få plats under samma tak. 

Eldkvarn – en eldhärjad tomt med potential

När Stockholm växte behövde stadens centrum utvidgas bortom Gustav Adolfs torg och Gamla stan. Valet föll på Eldkvarnstomten på Kungsholmen, en stadsdel som vid den här tiden sågs som utkanten av staden, präglad av industrier och arbetarbostäder. Trots detta erbjöd platsen ett vackert läge vid vattnet och blev därför hem till det nya monumentalbygget.  

Namnet Eldkvarn kommer sig av att det en gång i tiden låg en ångkvarn här, som också väldigt berömt brann i en stor eldsvåda den 31 oktober 1878. En av dem som såg kvarnen brinna var Ragnar Östberg, Stadshusets arkitekt, och enligt honom själv var det en syn han aldrig kunde glömma. Vid flera tillfällen under stadshusbygget, och även vid dess invigning år 1923, ska han ha pratat om Stadshuset som "den Fågel Fenix som uppstigit ur det flammande bålet". Det var tydligt att Eldkvarn länge dröjde sig kvar i hans tankar.

Ragnar Östberg vann en tävling men uppdraget ändrades

Den 27 oktober 1902 utlystes en arkitekttävling för det nya rådhuset på Eldkvarnstomten. Den vanns av Ragnar Östberg. Hans förslag, ”Mälardrott”, var en storslagen och festlig byggnad precis vid vattnet, synlig från hela staden.

År 1907 var bygget redo att starta, men planerna tog en oväntad vändning. Man hade ju tänkt att bygga ett rådhus med plats för den politiska verksamheten, domstolen och lokaler för fester och ceremonier. Men, inspirerade av Ragnar Östbergs storslagna förslag lade flera kommunfullmäktigeledamöter fram en motion om att separera stads- och rådhus. Man ansåg att domstolen och tingsrätten kunde placeras längre in på Kungsholmen medan ett mer representativt stadshus skulle uppföras på Eldkvarnstomten. Stadsfullmäktige röstade igenom förslaget och Östbergs tävlingsbidrag anpassades för sin nya roll som Stadshuset.

Det officiella första spadtaget togs 1911 och bygget pågick till 1923 då Stadshuset invigdes.