Högt uppe under taket i Blå hallen sitter en gyllene box, med nära 10 000 pipor och 135 stämmor. Det här är Skandinaviens största piporgel.
Stadshusorgeln är ett hantverksmässigt mästerverk som kom till tack vare många personers passion och hårda arbete. Låt oss berätta om Ragnar Östbergs vision om en orgel i Stadshuset, om tiotusen pipor på en båt, om en 42 meter lång grammofontratt och om stämman som bara finns i just den här orgeln.
Stadshusarkitekten Ragnar Östberg hade en dröm om att det skulle finnas en storslagen piporgel i Blå hallen. Men Stadshusbygget hade redan blivit dyrare än planerat, så pengarna räckte inte längre än till en förgylld – men tom – orgelläktare.
På Stadshusets invigning den 23 juni 1923 överräckte dock ingenjören Oscar Hirsch en generös donation om 100 000 kronor till Ragnars orgel, med en uttalad önskan om att den skulle komma stockholmarna till glädje.
Orgeln tog hela två år att bygga och är ett hantverksmässigt mästerverk. Idag när du står i Blå hallen och tittar upp mot den gyllene läktaren kan du ana några av orgelns 10 000 pipor samt det hårda arbete och den passion som möjliggjorde detta imponerande instrument.
Marcus Strand tar oss 22 meter upp och in bland orgelns 10 000 pipor. Hör också stadshusorganisten Mattias Wager berätta om hur det är att spela på detta storslagna instrument.
Uppdaterad
