Stadshusets historia och arkitektur

Vid förra sekelskiftet expanderade Stockholm kraftigt och det blev påtagligt att staden behövde fler och större lokaler för sina olika verksamheter. Stadsfullmäktige flyttade runt mellan olika provisoriska lokaler och domstolarna var trångbodda. Planerna för att uppföra ett rådhus började ta form.

I takt med att staden växte insåg man att man skulle behöva överväga andra placeringar än det traditionella centrum som var Gamla stan. Det var nödvändigt att andra stadsdelar utvecklades då Stockholm var på väg att bli en storstad. Valet föll till slut på Eldkvarnstomten som låg längst ut på Kungsholmens sydöstra spets.

Den 27 oktober 1902 utlystes en arkitekttävling om ett rådhus på Eldkvarnstomten. Ragnar Östberg vann tävlingen och hans förslag var en monumental byggnad som i själva verket inrymde mer än bara ett rådhus.

År 1907 var bygget klart för start, men då tog planerna en oanad vändning. Ett antal kommunfullmäktigeledamöter, inspirerade av Östbergs storslagna bygge, lade fram en motion om att separera stads-och rådhus och att uppföra ett stadshus på Eldvarnstomten istället. Rådhuset, som inte hade en lika representativ roll, kunde placeras längre in på Kungsholmen, framför Polishuset. Man ansåg att det var ändamålsenligt att på samma gång lösa frågan om både ett stadshus och ett rådhus och stadsfullmäktige röstade igenom förslaget. Arkitekt för Rådhuset blev istället Carl Westman, som kommit tvåa i den utlysta arkitekttävlingen. Ragnar Östbergs rådhusförslag kvarstod som vinnare, men med vissa ändringar för att fylla sitt nya syfte som stadshus.

Bygget av Stadshuset påbörjades 1911 och invigningen ägde rum 12 år senare, på midsommarafton 1923. Rådhuset började byggas vid ungefär samma tid och färdigställdes redan 1915. Då Stadshuset fyller 100 år 2023 kommer det såklart att firas och förberedelserna är redan igång.

Funktion

Stadshuset är en byggnad som inrymmer många aktiviteter. Först och främst är det en politisk kontorsbyggnad och i Rådsalen sammanträder Stockholms kommunfullmäktige var tredje måndag. Stadsledningskontoret, det vill säga stadens centrala förvaltning, har sina kontor här och ungefär 300 personer har Stadshuset som sin arbetsplats.

Stadshuset används också för evenemang och representation. Stockholms stad och Region Stockholm anordnar officiella representationsmottagningar för utländska gäster och vid statsbesök står staden värd för en lunch i Stadshuset.

Blå hallen och Gyllene salen upplåts till företag, universitet och organisationer för banketter, fester och ceremonier. Bland dessa evenemang kan Nobelbanketten nämnas, som sedan 1930 hålls i Stadshuset den 10 december varje år. Stadshuset är också ett populärt besöksmål för turister och tar årligen emot cirka en halv miljon besökare med guidad visning.

Arkitektur

Stockholms stadshus är ett av Sveriges mest ikoniska byggnadsverk. Arkitekten Ragnar Östberg var inspirerad av många olika stilar och det visar sig också i Stadshuset. De stilar som man brukar nämna i samband med Stadshuset är renässans och nationalromantik.

Ragnar Östberg hade en speciell relation till Italien och särskilt Venedig, varifrån han hämtade stor inspiration. Stadshusets struktur liknar den som ofta återfinns i italienska renässanspalats, med två borggårdar. I Stadshuset finns en yttre borggård, som har namnet Borgargården, och en inre borgargård som utgörs av Blå hallen. Blå hallen har flera likheter med Dogepalatset och Markusplatsen i Venedig. Ett exempel är den karaktäristiska pelargången som löper längs hela hallen. Ett annat är den stora trappan i marmor som står i ena hörnet av Blå hallen. Engelbrektsmonumentet ute i Stadshusparken och pelargången mellan gården och parken har även de tillkommit med inspiration från Markusplatsen i Venedig.

Nationalromantiken präglades av ett bildningsideal, och kunskap om den egna historien var viktig. Vasaborgar som uppfördes eller moderniserades under den svenska renässansen, framför allt Slottet Tre Kronor som stod i Gamla stan men som brann ner 1697, var stora förebilder för Ragnar Östberg. Genom att använda bland annat samma tegelstorlek och murförband som i det gamla kungliga slottet gav han Stadshuset historisk tyngd och legitimitet. Tornen på Stadshuset är också en referens till Slottet Tre Kronor; det hade ett stort torn med tre kronor på toppen, men också torn med månskära, stjärna och sol.  De tre kronorna på Stadshustornet är också vända mot Kungliga Slottet där Slottet Tre Kronor en gång stod.
Valet av material var viktigt under Nationalromantiken. Med få undantag har endast svenska material använts i Stadshuset, som exempelvis Stockholmsgranit och Kolmårdsmarmor.

Ragnar Östberg tillhörde den grupp som menade att arkitekturen och konsten hör ihop och att konsten ska vara en naturlig förlängning av arkitekturen. De  skulpturer, målningar och kapitäl som finns i Stadshuset refererar alla till Sveriges och Stockholms historia, och inredningen är gjord av dåtidens stora namn inom konst och konsthantverk.