Stadsfullmäktige flyttade runt mellan olika provisoriska lokaler och domstolarna var trångbodda. Planerna för att uppföra ett rådhus började ta form.
Eldkvarnstomten
I takt med att staden växte insåg man att man skulle behöva överväga andra placeringar än det traditionella centrum som var Gamla stan. Det var nödvändigt att andra stadsdelar utvecklades då Stockholm var på väg att bli en storstad. Valet föll till slut på Eldkvarnstomten som låg längst ut på Kungsholmens sydöstra spets.
Den 27 oktober 1902 utlystes en arkitekttävling om ett rådhus på Eldkvarnstomten. Ragnar Östberg vann tävlingen och hans förslag var en monumental byggnad som i själva verket inrymde mer än bara ett rådhus.
Stads- och rådhus separeras
År 1907 var bygget klart för start, men då tog planerna en oanad vändning. Ett antal kommunfullmäktigeledamöter, inspirerade av Östbergs storslagna bygge, lade fram en motion om att separera stads- och rådhus och att uppföra ett stadshus på Eldkvarnstomten istället. Rådhuset, som inte hade en lika representativ roll, kunde placeras längre in på Kungsholmen, framför Polishuset. Man ansåg att det var ändamålsenligt att på samma gång lösa frågan om både ett stadshus och ett rådhus och stadsfullmäktige röstade igenom förslaget. Arkitekt för Rådhuset blev istället Carl Westman, som kommit tvåa i den utlysta arkitekttävlingen. Ragnar Östbergs rådhusförslag kvarstod som vinnare, men med vissa ändringar för att fylla sitt nya syfte som stadshus.
1911–1923
Bygget av Stadshuset påbörjades 1911 och invigningen ägde rum 12 år senare, på midsommarafton 1923. Rådhuset började byggas vid ungefär samma tid och färdigställdes redan 1915.
